tisdag, augusti 31, 2010

Islamseminarium i Göteborg

Igår var det dags för en av Augusti månads politiska höjdpunkter: Islamseminariet i Göteborg. Gårdagens seminarium var det sista av sammanlagt fyra. Tidigare har Malmö, Stockholm och Visby avverkats i nämnd ordning. Jag deltog nere i Malmö förra hösten. Malmömötet var för all del trevligt, men Göteborgsmötet var i alla avseendet en bättre tillställning.

Foto: Björn Söder

Klockan var 19 när ett drygt 100-tal demokrater samlades i centrala Göteborg för att lyssna på de tre speciellt inbjudna talarna.
Först ut var Nicolai Sennels, dansk psykolog med lång erfarenhet av arbete inom den danska kriminalvården. Han visade statistik där man kunde konstatera att invandrare från muslimska länder var kraftigt överrepresenterade på danska fängelser, precis som i Sverige med andra ord. Han talade också om skillnaden mellan västerländsk mentalitet och muslimsk dito.När en västerlänning möter motgångar eller hamnar i en konflikt tenderar han/hon att ofta att söka felet hos sig själv. Så är inte fallet med den muslimska mentaliteten. Där tenderar personer istället att lägga skulden för motgången/konflikten på omgivningen/motparten. Den här mentaliteten har vi sett exempel på otaliga gånger här i Sverige. Muslimer som inte vill skaka i hand med personer av motsatt kön, eller vägrar följa de klädkoder som gäller i simhallar eller på arbetsplatser. Att det är dom själva som kanske borde ändra på sig och ta seden dit dom kommer finns inte på kartan. Istället är det samhället som det är fel på, samhället som måste ändra på sig. Samtidigt så ursäktar det etablerade samhället alla negativa konsekvenser kopplade till såväl muslimer som andra etniska och kulturella minoriteter. Hur många gånger har du inte hört att det absolut inte är i invandrarnas fel att de är så kraftigt överrepresenterade i t.ex. brottslighet och bidragsberoende? Skulden ligger hos OSS, det är VI som orsakat detta genom VÅR diskriminering och fördomsfulla inställning.
Nicolai Sennels analys stämmer alltså mycket bra överrens med hur det ser ut i Sverige idag.

Foto: Björn Söder

Efter en kort fikapaus var det dags för kvällens andra, och i min mening bästa talare, nämligen Farshad Kholghi. Även Farshad är bosatt i Danmark, men han har sina rötter i Iran. Och det var också just sitt gamla hemland som hans föredrag handlade om. Farshad berättade om sin barndom i 70-talets Iran, om hur landet under flera decennier sakta men säkert vuxit bort från islamisk teokrati, och var på god väg att utvecklas till ett modernt, sekulärt samhälle. Landet var dock ingen demokrati, utan styrdes fortfarande av en icke folkvald kung. Detta ville de oppositionella, socialdemokrater, liberaler och kommunister, ändra på. Dom skapade en allians tillsammans med islamisterna och gick med på att göra islamisten Ayatollah Khomeini till ledare för alliansen. Tillsammans lyckades man största kungen, men någon demokrati blev det inte. Så fort kungen var avsatt vände sig islamisterna mot sina forna allierade, dödade flera tusen av dem och lät utropa Iran som en islamisk republik. (Något att fundera på för de vänstergrupper som ser muslimska invandrare som allierade i kampen mot kapitalismen?) De senaste decenniernas framsteg sopades undan. Farshads skola som tidigare lärt ut allsidig kunskap och modern vetenskap förändrades radikalt. De gamla lärarna sparkades och ersattes av imamer som predikade islamisk överhöghet och antisemitism. Farshad och hans föräldrar lämnade Iran och bosatte sig i Europa. Bara ett år innan hade familjens vänner i Europa uttryckt oro för att just detta skulle hända. Detta hade dock familjen Kholghi lungt avfärdat. Något sådant sade de, skulle aldrig kunna hända i Iran. Kanske någon annanstans, men inte i Iran.
Att Farshad Kholghi var kvällens bästa talare var jag knappast ensam om att tycka, vilket märktes då han flera gånger blev avbruten av spontana applåder. Farshad var inte bara en tydlig och övertygande talare, han var dessutom riktigt rolig och han lockade till skratt flera gånger. Och som jag påpekade när jag talade med honom efteråt, så är det sannerligen ingen dålig bedrift att få folk att skratta åt något så allvarligt som Iranska revolutionen, utan att för den sakens skull vara respektlös.

Foto: Björn Söder

Kvällens tredje och sista talare var Elisabeth Sabaditsch Wolff från Österrike. Elisabeth är dotter till en nu pensionerad diplomat, och spenderade en stor del av sin uppväxt i muslimska länder. De intryck hon fick här som barn och tonåring gjorde henne till islamkritiker i vuxen ålder. Hon blev internationellt känd efter ett tal hon hållit på ett möte med det österrikiska Frihetspartiet, FPÖ. En infiltratör i publiken anmälde henne för Österrikes motsvarighet till "hets mot folkgrupp", och nu riskerar hon åtal för att rakt på sak förklarat vad Muhammed och Koranen lär ut till muslimer. Jag vet inte vad jag mer kan säga om hennes anförande. Hela seminariet filmades, så den som är intresserad kan säkert se hennes tal i sin helhet på Youtube inom en snar framtid. Intressant var det i alla fall.

Allt som allt var hela seminariet mycket lyckat. Jag ger två tummar upp för Kent Ekeroth, Anti-islamisingsfonden samt SD-Göteborg för ett väl genomfört evenemang.