onsdag, juni 09, 2010

Normaliseringen av det onormala


Jag blev faktiskt lite chockad när jag läste om kalabaliken uppe i Rinkeby. Dock inte direkt. När jag först läste artikeln tänkte jag bara "jaha" och klickade vidare. Och det var just denna första egna reaktion, denna likgiltighet som några minuter senare fick mig att förvånas över mig själv. Håller jag på att bli så avtrubbad av allt mångkulturellt elände som jag läser om varje dag att jag inte längre reagerar på den här sortens händelser? Det verkar inte bättre, och vad som är än värre är att jag knappast är ensam. Tvärtom tror jag mycket av det resultat som SOM-institutet visade upp i sin attitydsundersökning gentemot invandring har sin förklaring här.

Ni minns väl SOM-institutets undersökning som publicerades för ett par veckor sedan? Jag skrev inget om den då, men nu är det kanske dags.
Undersökningen visade att stödet för etablissemangets massinvandringspolitik ökat och att ungdomar var mer positiva än äldre. Varför? Jag tror det handlingar om en normaliseringsprocess. Dagens unga känner inte till något annat Sverige än det mångkulturella. Dom är uppväxta i en tid där kravaller och bränder i förorterna inte är något konstigt, där rubriker om gängkrig, gruppvåldtäkter och hedersmord är vardagsmat. Så är det inte för de äldre. De minns det Sverige där man kände sig trygg på gator och torg, där flickor inte behövde ta långa omvägar kring den mörka parken och där ordet "bötning" överhuvudtaget inte existerade.
För varje år som går försvinner fler ur de gamla generationerna och ersätts med nya från de yngre. Ur den synvinkeln är det inte så konstigt att stödet för mångkulturen ökar.
Vi som motsätter oss det mångkulturella samhällsprojektet för alltså en kamp emot klockan på mer än ett sätt. Inte bara befästs mångkulturen ständigt med fortsatt massinvandring, inom den infödda svenska befolkningen har vi dessutom en ständigt växande andel som tycks betrakta den mångkulturella våldskulturen som ett normaltillstånd.
Denna uppfattning måste vi finna ett sätt att bryta.

Det är inte normalt med hedersmord.
Det är inte normalt med gruppvåldtäkter.
Det är inte normalt med förortskravaller.
Det är inte normalt med skottlossning i krogkön.
Det är inte normalt med ...

Ingen av dessa företeelser är att betrakta som normala inslag inslag i den svenska nationen. Det är en imorterad problematik som vi inte hade innan mångkulturen. Där ligger vår stora utmaning för att vinna de ungas stöd, att stoppa normaliseringen av det onormala.