söndag, mars 07, 2010

Vad är en hjälte?

Att ”hjälte” är ett starkt ord kan nog de flesta hålla med om. Men vad är egentligen en hjälte?
En relevant fråga att ställa sig i en tid då det främst är ett epitet som föräras framgångsrika idrottsmän. Begreppets ursprung återfinns som så mycket annat i antikens Grekland. Det engelska ordet ”hero” är hämtat direkt från gammalgrekiska och betyder ”halvgud”. En hjälte var en en mäktig och dådkraftig krigare, som ofta, men inte alltid, hade en gudomlig förälder. En av de mest kända hjältarna är Akilles från Iliaden. Även i den äldre nordeuropeiska litteraturen beskrivs hjältar, men här har den gudomliga härkomsten tonats ner, och det är den egna styrkan och dådkraften som står i centrum. En av de mest kända här är Sigfried från Nibelungensången. Precis som Akilles är Sigfried en mäktig krigare kapabel till stordåd. Medan Akilles har prisats för sina insatser i det Trojanska kriget och sin seger över den mäktige Hektor, dräpte Sigfried en drake och hjälpte den Burgundiska kungen att besegra en Dansk-Saxisk armé.

Detta till trots skulle jag personligen inte kalla dem för hjältar. ”Hjälte” är ett epitet, och precis som med alla epitet kan dess innebörd variera beroende på vad man lägger in för egenskaper i det. Vi är alla barn av vår tid och uppfattningen om vad som är goda egenskaper är inte helt de samma idag som när Iliaden och Nibelungensången skrevs. För att kunna kallas hjälte i en mer modern meningen anser jag att det finns det är tre saker man måste leva upp till.
Det första är styrka och dådkraft, något som såväl Akilles som Sigfried utan tvekan besitter. Det andra är tapperhet och offervilja, att vara beredd att ge upp sin egna personliga säkerhet för att nå sitt mål. Även här kvalificerar sig de båda kämparna. Deras stordåd var utan tvekan riskfyllda, men dom lät inte det hindra dem.
Det är när vi kommer till det tredje och sista kravet som både Akilles och Sigfried kommer till korta. Det sista kravet är goda och osjälviska ambitioner. Sigfrieds mål när han utförde sina stordåd var först att vinna rikedomar åt sig själv, och sedan att vinna kungens syster som maka. Och medan vissa skulle säga att det är nog så nobelt att strida för kärlek säger jag att ingen handling kan kallas för hjältedåd om utföraren utför den för sin egen skull. Det samma gäller Akilles. Han bryr sig inte om kungar, gudar och deras strävanden. Hans ambition är först och främst att vinna ära och berömmelse för att bli ihågkommen av kommande generationer. Senare även att utkräva hämnd för en fallen kamrat.

Så vart ska vi vända oss för att hitta en riktig hjälte? Vill man finna en hjälte som lever upp till moderna hjälteideal får man förstås leta i modern litteratur. Min bild av den gode hjälten personifieras i Aragorn från Sagan om Ringen. Aragorn är utan tvekan stark. Gång på gång strider han mot mörkrets tjänare och går segrande ur striden. Han är även tapper. Från hans orädda angrepp på ringvålnaderna på Väderklints topp till självmordsmarschen till Svarta porten tvekar Aragorn aldrig att sätta sitt eget liv på spel. Sist men inte minst har han vad Akilles och Sigfried saknar: ett nobelt syfte bakom sina handlingar. För även om Aragorn vid sin resas slut belönas med makt, rikedom och ära så är aldrig dessa belöningar hans drivkraft. Det som manar honom framåt är viljan att rädda Midgård och dess folk undan den onde Saurons tyranni.