måndag, februari 15, 2010

Klart att Tsunamin engagerade mer

Läser i DN att svenskarna bara skänkt en femtedel så mycket pengar till offren för jordbävningen på Haiti som dom hade skänkt till Tsunami-offren i Thailand 2004 efter lika lång tid. Jag kan inte påstå att jag är överraskad. Den största skillnaden mellan Thailand och Haiti är att i Thailand fanns det många svenskar bland offren, och folk solidariserar sig i högre grad med människor ur samma etniska grupp som dem själva.

Detta är något som den italiensk-amerikanske Harvard-professorn Alberto Alesina tog upp i sin rapport "Why dosesn´t the United states have a European-style welfare state?" Som namnet antyder var poängen med rapporten att få ett svar på varför många europeiska stater (främst västeuropeiska) hade ett starkare socialt skyddsnät och ett mer solidariskt välfärdssystem än USA. Svaret blev etnicitet. Medan USA länge haft stora etniska minoritetsgrupper, främst svarta och latin-amerikaner vid sidan av den vita majoritetsbefolkningen har de västeuropeiska staterna haft en mer homogen befolkningssammansättning. Folk var villiga att betala för en generell välfärd i Västeuropa då den gick för att hjälpa andra människor ur samma etniska grupp. Det gick inte i USA då solidariteten över de etniska gränserna inte var/är tillräckligt stark.

Siffrorna från Thailand/Haiti bekräftar Alesina slutsats om etnicitet och solidaritet. Det ger också oss nationalister rätt i vår uppfattning att mångkultur och välfärd inte går ihop.

PS. Om någon undrar hur mycket jag skänkt till Haiti så rör det sig om 500 kr till SOS Barnbyar. Hur mycket jag skänkte vid tsunamin minns jag inte.