måndag, februari 16, 2009

Slagen som formade Västerlandet, del 3: Tours

Den västerländska civilisationen har en lång och ärorik historia. Det var här demokratin tog sina första stapplande steg. Här har stora imperier och stolta kungadömen haft sina domäner. Alltid har det varit hem för fria folk som åstadkommit storverk inom kultur, teknologi och välstånd. Men utvecklingen fram till dagens moderna västerland har inte alltid varit enkel och utan sina utmaningar. Sedan urminnes tider har yttre fiender från öst önskat underlägga sig västvärlden, och hade det inte varit västerlänningarnas förmåga att föra krig hade det sannolikt inte existerat något väst idag.
Vi befinner oss idag i en situation där det yttre hotet fortfarande är påtagligt, även om det istället för arméer nu tagit form i mass-
invandring, genom vilken främmande kulturer lyckats skaffa sig större inflytande över väst än vad de någonsin lyckades med genom krig.Samtidigt förfaller väst inifrån, försvagat av politiska ideal om internationalism och mångkultur. Idag mer än någonsin är det viktigt att minnas vår historia och de slag som formade väst och säkrade vår frihet från österländsk dominans. Därför publicerar jag nu en serie i fyra delar om slagen som avgjorde den västerländska civilisationen öde. Läs, lär och låt dig inspireras.

Del 1: Persiska krigen
Del 2: Slaget vid Chalons
Del 3: Slaget vid Tours
Del 4: Slaget vid Lepanto & Belägringen av Wien


Del 3: Slaget vid Tours

Muhammed grundar Islam
Någon gång på 570-talet i staden Medina i dagens Saudiarabien föddes en gosse som fick namnet Muhammed. Han var av låg börd, och ingen i pojkens närhet kunde väl då ens drömma om hur han skulle komma att forma världshistorien, eller vilken fruktansvärt lidande hans ord skulle fortsätta att orsaka även 1000 år efter hans död. Vid den här tiden var arabvärlden styrd av olika lokala klaner och hövdingar och någon egentlig centralmakt eller skrivna lagar existerade inte. Det var den starkes rätt som gällde och den som saknade pengar eller mäktiga kontakter var mer eller mindre helt utlämnad åt omgivningens godtycke. För Muhammed som inte bara var av låg börd, utan dessutom blivit föräldralös i unga år var det med andra ord ett hårt liv som väntade. Han lyckades dock vända sin lycka när han i 25-årsåldern charmade en förmögen änka och tog henne som hustru. Muhammed var dock inte nöjd utan vill skaffa sig större makt, och hur kunde man bättre skaffa sig det än att påstå sig vara en budbärare från Gud? De arabiska stamfolken hade vid den här tiden en hednisk tro där man tillbad över 300 olika gudar. Den största av dessa var månguden Allah. Muhammed sade sig ha fått uppenbarelser från Allah, vilka nedtecknades i "Koranen." En ny religion, Islam var född. Även om motståndet från de högre klasserna var hårt mot denna nya religion vann Muhammed stöd bland de lägre klasserna, och lyckades tids nog ena araberna under ett gemensamt islamiskt styre. Strax efter detta avled han, men den muslimska expansionen hade bara börjat. Koranen slog fast att Islam inte bara var arabernas religion utan att hela världen var tvungen att underkasta sig mångudens vilja, och att de som inte gjorde det skulle tvingas till det med våld. Med detta som motiv inledde araberna en aggressiv expansion. Man utplånade helt det gamla Persiska riket, erövrade det Bysantiska rikets besittningar i Nordafrika och islamiserade dem, och ännu mer skulle det bli.

Förmuslimsk staty av månguden Allah. Observera månskäran på bröstet.

Det Iberiska inbördeskriget
På 700-talet var större delen av det som idag är Spanien och Portugal enat i det kristna kungariket Iberien, som grundats av germanska Västgoter som bosatt sig på halvön i samband med den Hunniska invasionen och VästRoms fall. Men till följd av käbbel inom adeln och en utbredd svält var Kung Roderick nu en svag monark och det fanns många som ville se honom avsatt. För att få militär assistans vände sig kungens motståndare till araberna som nu omorganiserat sitt välde under namnet "den Umayyadiska dynastin" och vars gränser nu sträckte sig ändå till Gibraltar sund. Förfrågan om hjälp besvarades och år 711 landsteg en 10 000 man stark här i södra Iberien och med sina Västgotiska allierade besegrade man snabbt kung Roderick. Men efter det så hände något som upprorsmännen inte räknat med. Den Umayyadiska hären vände nu sina vapen emot dem och påbörjade en erövning av landet för egen räkning. Och medan fler och fler muslimska soldater landsteg och invasionen trängde tillbaka de kristna allt längre förstod de att araberna aldrig haft något intresse av att hjälpa dem avsätta en olämplig kung, det hade bara varit ett svepskäl för att utan motstånd kunna landsätta soldater och påbörja en islamisering av Västeuropa. I åtta års trängde muslimerna bit för bit undan Västgoterna innan sin slutgiltiga seger. Hand i hand med erövringen av nya områden följde grymma övergrepp mot den kristna lokalbefolkningen. Städer och byar plundrades och brändes, och många av de som inte lyckades fly togs som trälar, vilka antingen såldes eller togs med av armén för att fungera som sexslavar. Med Iberien besegrat tog sig nu muslimerna över Pyrenéerna och erövrade hertigdömet i Akvitanien. Därefter ställdes de mot sin hittills största utmaning: De mäktiga Frankerna.

Det arabiska väldet när det var som störst.

Prins Charles och Frankerna
Iberien var inte det enda nya riket i Europa som uppstått i och med VästRoms fall. Många nya riken såg dagens ljus runt om på kontinenten, men inget av dem var så stort och mäktigt som det Frankiska riket i den gamla romerska provinsen Gallien. I vissa avseendet är det fel att kalla det områden som de germanska Frankerna styrde över för ett rike. Någon kung eller annan centralmakt existerade egentligen inte, utan makten var istället uppdelad mellan olika adelsmän som i mångt och mycket styrde efter eget huvud. Detta skulle dock komma att förändras under 700-talet. En stark ledare i form av Prins Charles trädde fram och snart betraktades han som Frankernas herre, även om han inte hade någon officiell kungatitel.
Prins Charles var en mycket intelligent ung man, och han blev tidigt medveten om det muslimska hotet som tornade upp sig i fjärran, och han visste vad han var tvungen att göra för att kunna möta det. Vid den här tiden utgjordes europeiska arméer nästan uteslutande av civila som kallades in vid behov och sedan fick återgå till sitt när deras tjänster inte längre behövdes, proffesionella soldater existerade i princip inte utanför kungarnas och de höga adelsmännens hustrupper och livvakter. Detta skulle prins Charles komma att ändra på. För att möta hotet från den Umayyadiska dynastin skapade han en armé av yrkesinfanteri. Soldater som rustades och beväpnades av kronan med de allra bästa vapen och rustningar som fanns att tillgå, och som fick erfarenhet genom diverse militära kampanjer. Dessa män skulle utgöra kärnan i den armé som skulle ta strid med den Umayyadiska dynastin i det slag som skulle komma att avgöra Europas framtid.

Sköldvägg mot kavalleri
Hösten 732 kom det krig som Charles ägnat större delen av sitt vuxna liv att förbereda sig för. Under ledning av emiren Abd-ar-Rahman trängde en här på 80 000 man in på Frankernas områden och tågade mot staden Tours. För att möta detta hot mobiliserade Charles sin här på 30 000 man och ställde sig mitt i vägen för Rahman och hans armé. Precis som i fallen med Marathon och och Plataiai som jag skrivit om tidigare, följde nu en flera dagar lång väntan. Rahman trodde att Charles armé var betydligt större än vad den faktiskt var och tvekade därför att anfalla. Frankerna å andra sidan stod bra där de stod. De hade en stark defensiv position uppe på en höjd, gott om proviant och var betydligt bättre klädda för att klara de kyliga höstnätterna. Efter sex dagars väntan bestämde sig Rahman slutligen för att anfalla. Hans kavalleri hade besegrat alla motståndare de hittills stött på och han var övertygad om att dessa europeiska "barbarer" inte skulle kunna stå emot kraften i deras anfall. Men när hans ryttare tvingades anfalla i uppförsbacke förlorade de mycket av sin kraft, och på höjdens topp hade Frankerna format en "sköldvägg", en mycket effektiv försvarsformation. Sköldväggen stod effektivt emot det muslimska kavalleriet som hade föga framgång i sina attacker. Vid några tillfällen lyckades dock Umayyadiska ryttare bryta sköldväggen, detta skulle kunna ha slutat med katastrof men Frankiska reserver räddade dagen då de anföll och lyckades med att antingen döda eller driva tillbaka ryttarna. Snart tippade slaget ytterligare till Frankernas favör när en spaningsstyrka lyckades inta muslimernas dåligt vaktade läger. Där befriade de slavarna och återerövrade de skatter som muslimerna stulit från kyrkor och kloster. När muslimerna förstod var som var i görningen tappade anfallet snabbt kraft då delar av kavalleriet skyndade sig tillbaka mot lägret för att säkra sina slavar och sitt stöldgods. Rahman gjorde vad han kunde för att stoppa detta, men i den oordning som följde blev han dödad av avancerade Franker.
Med sin befälhavare död blev oordningen ännu värre i muslimernas mångkulturella armé. Det fanns ingen självklar efterträdare till Rahman och nu började de olika småhövdingarna och klanledarna gräla om vem det egentligen var som bestämde. Dessa gräl ledde ingenstans och när solen gick ner retirerade den muslimska hären i skydd av mörkret söderut till sina Iberiska besittningar och lämnade Frankerna som segrare. Kvar på fältet låg 10 000 av deras män döda, vilket kan jämföras med Frankernas 1500.

"Slaget vid Poitiers"(Tours) av Charles de Steuben

Ett hammarslag mot den muslimska expansionen
Efter sin seger vid Tours fick prins Charles smeknamnet "Martell", som betyder "hammaren", vilket syftar på hur han bildligt talat riktat ett förödande hammarslag mot den muslimska expansionen i Europa. Och vikten av Charles Martells seger vid Tours kan inte nog betonas. Hade Frankerna inte hade stoppat den Umayyadiska dynastin, vem skulle då ha gjort det? Militärt fanns det inget land i Europa som kunde mäta sig med Frankerna så om dom hade misslyckats hade antagligen ingen annan heller kunnat lyckas. Slaget vid Tours var den avgörande segern som räddade Västeuropa från att islamiseras. Det gör det till ett av historiens viktigaste slag, kanske till och med det allra viktigaste.

För mer information:
De stora slagen (Tukan förlag)
Allah-the moon god
Youtube: Poitier Saviour battle
Wikipedia: Karl Martell, Slaget vid Tours, Umayyader, Muhammed, Franker

Andra bloggar om:
, , , ,