onsdag, januari 02, 2008

Därför borde vänstern tänka om i invandringsfrågan

Vilka konsekvenser får den "generösa" invandringspolitiken? Vilka slår den mot? Är den verkligen försvarbar?
Detta är frågor som den europiska vänstern borde ta sig en allvarlig funderare på. Som det är nu råder det ingen egentlig debatt inom vänstern om massinvandringens vara eller inte vara. Förblindade av dammiga böcker skrivna av skäggiga 1800-talsgubbar ser vänstern det som en självklarhet med mer eller mindre vidöppna gränser, allt annat är en omöjlighet. Det är dags att ändra på det. Det är dags för vänstern att inse att den värld vi lever i idag drastiskt skiljer sig från den som Karl Marx levde i när han skrev ”Das Kapital”. Istället för att låta sig styras av ideologiska teorier från sedan länge döda författare borde vänstern istället se på världen som den ser ut idag och fråga sig hur massinvandring stämmer överrens med de mål de eftersträvar, då främst en förbättrad situation för arbetarklassen och ökad internationell solidaritet.


Gynnas den svenska arbetarklassen av massinvandring?
Nej. Enligt Harvardprofessorn George Borjas som 2006 skrev artikeln ”Immigrants in, wages down” skapar en allt för stor invandring lönedumpning. Då invandrarnas kompetens inte överensstämmer med den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden skapas det en ökad konkurrens om arbeten med låga krav på utbildning/specialkompetens. Resultatet blir försämrad löneutveckling för lågutbildade arbetare. Är det något som vänstern vill bidra till?


Två andra källor värda att nämna är
Robert D. Putnam (Diversity and community in the twenty-first century) och Alberto Alesina (Why dosesn´t the United states have a European-style welfare state?). Båda dessa professorer har oberoende av varandra kommit fram till att multietnicitet leder till minskad solidaritet i ett samhälle. Putnam använder sig av liknelsen att människor i ett mångkulturellt samhälle drar sig undan från gemenskapen ”som sköldpaddor”. Samtidigt visar Alesinas undersökning att den främsta orsaken till att de flesta västeuropiska stater har ett bättre och mer solidariskt välfärdsystem än USA beror på att de europiska staterna har en mer homogen befolkningssammansättning. Människor solidariserar sig i högre utsträckning med de som de känner samhörighet med, och det är, oavsett vad vänstern tycker om saken, människor med samma kultur och etnicitet som de själva. Detta är något som utvecklingen i Europa de senaste 10 åren bekräftar. I takt med att andelen icke-européer kraftigt ökat så har allt fler Socialistiska och Socialdemokratiska partier vars främsta slagord varit just ”solidaritet” fått se sig berövade på makten av en borgerlig höger som kastat solidariteten i soptunnan och ersatt den med konkurrans och den starkes rätt. Och om det är någonting som alla till vänster är överrens om så är det detta: högerpolitik drabbar arbetarklassen allra hårdast.


Är massinvandring internationell solidaritet då?
Nej. Enligt docent Ingrid Björkman som under många år arbetat med biståndsarbete i Afrika är en ”generös” invandringpolitik av svensk modell snarare till skada för U-länderna. Högutbildade personer i U-länderna söker sig till Europa och Nordamerika i hopp om högre löner än vad dom kan få i sina respektive hemländer. Detta är vad som kallas ”braindrain”. U-länderna dräneras på sin högutbildade arbetskraft vilket hämmar deras utveckling, hindrar dem från att bygga upp en fungerande ekonomi och låser fast dem i biståndsberoende. Är det solidaritet?
Värt att nämna är också att det är betydligt billigare att hjälpa en utsatt person från tredje världen direkt på plats än att låta honom flytta till väst. Som exempel kan nämnas att i UNHCR:s budget finns sju svenska kronor avsatta för varje Irakisk utvandrare som uppehåller sig i Syrien. Samtidigt kostade varje invandrare som fick amnesti under den tillfälliga asyllagen minst 117 000 kr. Man skulle alltså för betydligt mindre pengar kunnat ha hjälpt betydligt fler.


Slutsatsen är ofrånkomlig: Den europiska vänsterns invandringspolitik kan omöjligen kombineras med deras önskan om internationell solidaritet och en drägligare tillvaro för den vanlige arbetaren. Det är dags att ta ställning kära vänster. Vad är egentligen viktigast för er?


Gillade du den här artikeln? Betygsätt den på Sourze.


Andra bloggar om: , , , ,