tisdag, april 10, 2007

Recension: 300

Till sist har jag nu fått mitt Internet att fungera och här kommer det första blogginlägget författat på min nya dator, en recension av bioaktuella “300”.



En besvikelse
Tillsammans med det lokala SD-gänget åkte jag upp till bio Facklan i grannkommunen Kungsbacka, bio Capitol i Varberg ansåg att det inte var så viktigt att ta in filmen direkt på premiären, utan kommer inte ta in den förrän ett par veckor efteråt. Så länge var jag inte beredd att vänta, så på premiärdagen satt jag parkerad med godis och läsk vid den första visningen uppe i Kungsbacka. Förväntningarna är på topp. Knappt två timmar senare rullar eftertexten förbi på duken, folk reser sig, och min förväntan har övergått i besvikelse.
300 gav inte vad jag hade hoppats på, den levde inte upp till mina, om än mycket höga, förväntningar. Framförallt berodde detta på att filmen grundade sig på en tillspetsad serietidning om slaget, snarare än den verkliga historien. Det är synd att filmmakarna valde denna infallsvinkel då den sanna historien, en historia om patriotism, hjältemod och uppoffringar, med råge är spännande nog. Det behövs helt enkelt inga historier om inavlade, perverterade präster, och förekomsten av persiska monster med svärd istället för armar tillför ingenting. Filmen är alltså knappast att betrakta som helt historiskt korrekt, men det har den nog aldrig velat ge sken av heller.

Vissa personer, däribland den iranske presidenten tillika ärkeskurken Mahmoud Ahmadinejad går så långt som att kalla det för en amerikansk propagandafilm med syfte att hetsa mot den iranska regimen. Det kan jag dock inte hålla med om. Filmen handlar faktiskt inte om slaget i sig, utan om en spartansk kapten som återberättar historien om slaget för sina soldater för att sporra dem. Handlingen ska nog därför betraktas som den upplevdes ur grekiska ögon, snarare än en opartisk historielektion. Men det ska också påpekas att även om inte alla detaljer är sanna är den övergripande handlingen det. 300 spartaner stod faktiskt upp mot en mångfaldigt större persisk här, och stupade till sista man trots att dom fram till slagets sista dag hade alla möjligheter att fly. Även vissa enskilda scener kan betraktas som någorlunda historiskt korrekta. Däribland scenen när Kung Leonidas sparkar ner ett persiskt sändebud i en brunn. Enligt historien ska Persiens härskare, kung Xerxes sänt ut ett sändebud till Sparta som skulle ta med sig en hundfull av spartansk jord tillbaka som ett tecken på Spartas underkastelse. När sändebudet träffade Leonidas och krävde att denne skulle hämta en handfull jord åt honom ska Leonidas ha blivit rasande och skrikit “hämta det själv!” och därefter sparkat ner sändebudet i något slags hål i marken. Om detta var en bottenlös brunn såsom i filmen eller bara en vanlig lergrop ska jag låta vara osagt.
Nästa problem med filmen är vad man har lagt fokus på, nämligen specialeffekter och våld. Större delen av filmen består av storskaliga, blodiga stridsscener. Det finns säkert dom som tycker det är alla tiders, men personligen hade jag gärna sett att större fokus lagts på handlingen. Som det blev nu känns det nästan som att filmens lugnare partier bara lagts in för att låta publiken hämta andan mellan blodbaden.

…men ändå bra
Så då är 300 knappast värd att gå och se då? Jodå! Mina klagomål till trots så är 300 absolut ingen dålig film. Visst blev det inte riktigt vad jag hade hoppats på men det är fortfarande en bra film. Stridsscenerna kanske tar för mycket plats, men dom är fortfarande underhållande. Historiens hjältemod kanske inte får rättvist med utrymme, men det finns trots allt där. Inte minst är slutmonologen mäktig. Och en positiv överraskning var förekomsten av en viss komik. Allra tydligast gestaltas detta i scenen där Xerxes och Leonidas möts för första gången. Xerxes gör sitt bästa för att få Leonidas att ge upp och hotar med de hemskheter han tänker utsätta Sparta för. “Tänk på era kvinnor” avslutar han och spänner ögonen i Leonidas. Men denne bara hånler. “Det är tydligt att du inte känner våra kvinnor. Med tanke på hur ni presterat hittills hade jag lika gärna kunnat tåga hit med dem.” Och hela biosalongen fylldes av fniss och småskratt.
Så för all del, gå och se filmen, men ha realistiska förväntningar, annars kommer ni bara bli besvikna. Själv får jag drömma vidare om en framtida film som kombinerar de välgjorda specialeffekterna från 300 med det gripande manuset från 60-talsklassikern The 300 spartans. Fram till dess att detta blir verklighet får vi njuta av den enda patriotiska actionfilm som haft både bra manus och bra utförande, nämligen Braveheart.

Uppdatering: Som så många gånger förut har jag fått ändra uppfattning om en film efter att ha sett om den en eller ett par gånger. När man är bredd på på vad som väntar blir 300 mycket bättre.


Andra bloggar om: , , , ,