onsdag, februari 07, 2007

Angående TV4:s SD-dokumentär

Har precis tittat klart TV4:s dokumentär om SD. Och man kan väl säga att det blev ungefär vad man kunde förvänta sig. 12 år gamla videoklipp varvades med påståenden om utbredd kriminallitet i medlemskåren. Det senare illustrerades med en bild av en ung man med ett brännbollsträ i handen. Ganska underligt kan man tycka då killen med slagträet inte var någon Sverigedemokrat utan en vänsterorienterad elevrådsordförande som försökte stoppa SDU från att dela ut informationsmaterial på en skola i Stockholm. Dessutom ska det påpekas att kriminaliteten de facto är lägre än genomsnittet bland riksdagspartierna.

På det hela får vi nog ändå vara ganska nöjda. Visst fanns det mycket att önska, men den här gången fick i alla fall vi själva ordentligt med taltid. Man talade med oss, inte bara om oss. Dessutom zoomade kameran in på underskriven ett par gånger under början av programmet vilket alltid är kul.

Ska jag betygsätta de intervjuade Sverigedemokraternas insatser tycker jag att de överlag gav ett hyfsat bra intryck, samt att Jonas Åkerlund befäste sin position som den PS-medlemmen som gör sig bäst i media. Vid ett tillfälle stötte dock våra partikamrater på patrull, nämligen när frågan ”Vad är svensk kultur?” ställdes. Det är inte första gången frågan orsakar problem, den tycks vara något av en akilleshäl för många. Det kanske inte är så konstigt. Svenskheten handlar mycket om känsla, och kan vara svårt att sätta ord på. Ett tips till alla partikamrater är att ta sig en funderare på frågan så man kan lämna ett bra svar den dagen man själv får en mikrofon under näsan.