lördag, januari 27, 2007

Penningdyrkan vs ekologisk nationalism

Dagens politik handlar i grund och botten om en sak idag: Pengar. Från höger till vänster är det synen på pengar som definierar vart man hör hemma på den politiska skalan. När högern talar om ”frihet”, så handlar det huvudsakligen om friheten att själv få förvalta sina pengar utan statens inblandning. När vänstern talar om ”rättvisa” handlar det huvudsakligen om hur de ekonomiska resurserna ska fördelas. Visst finns det andra typiska höger/vänster-frågor, men det enda som tycks vara fullständigt grundmurat är synen på pengar. Guldet är politikens religion, penningen dess frälsare. Detta är förödande. Visst kan man inte helt bortse från pengar, men penningfrågorna kommer alltid att vara relativt kortsiktiga frågor som därmed bör vara av underordnad prioritet gentemot t.ex. miljöfrågor. För säg mig kära penningdyrkare, må ni vara höger eller vänster, vad nytta har vi av era er ekonomiska frihet/rättvisa den dag planeten blivit obeboelig på grund av miljöförstöringen?


Penningdyrkarnas kortsiktiga tänkande kommer även till korta på andra områden t.ex. invandringspolitiken. Det talas om att Europas befolkning åldras. Det talas om att vi måste öppna våra gränser för miljontals utomeuropeiska invandrare –för att klara ekonomin. Men är ekonomin verkligen det viktigaste? Den massinvandring och tillföljande mångkultur som skulle krävas för att rädda ekonomin skulle hota existensen av de europiska folkens etniska och kulturella särarter, och innebära slutet för den västerländska civilisationen såsom vi känner den. Är det rätt? En raserad ekonomi kan återuppbyggas, en nedrustad välfärd kan alltid rustas upp igen. Men när ett folk eller en civilisation dör ut är dom borta för alltid.


Och det är just det här som den här posten handlar om. Är det försvarbart att sälja ut vårt folk, vår civilisation och hela vår planet för kortsiktig ekonomisk vinning? Har vår generation rätt att svika kommande generationer för att gynna sig själva? Svaret är för mig självklart, precis som det bör vara för varje sann nationalist: Nej, en sådan egoism är oacceptabel. Vi måste komma till insikt med att vi som individer inte är viktiga i sammanhanget, faktum är att inte ens vår generation är så väldigt viktig. Det mål vi ska ha för ögonen bör inte främst vara välmåendet för oss själva eller vår generation, utan att säkra en framtid för våra efterkommande som svenskar, västerlänningar och jordbor.


Därför säger jag:
Ned med liberalerna, marxisterna och deras penningdyrkan. Länge leve den ekologiskt medvetna och långsiktiga nationalismen.