tisdag, januari 16, 2007

Dessa hemska ”ungdomar”

Ungdomar är en bråkig kategori människor, det vet var och en som följer nyhetsrapporteringen. När något illdåd begåtts är det allt som oftast dessa nedriga ”ungdomar” eller ”ungdomsgäng” som varit i farten. Nu senast i Köpenhamn. Via Kvällsposten får vi veta att 94 ”ungdomar” gripits efter en olaglig husockupation.

Skippa skitsnacket, Kvällsposten! Ärligt talat, ”ungdomar?” Vad är det för beskrivning egentligen? Är åldern verkligen dessa lagbrytares gemensamma nämnare? Är deras ålder vad som drev dem? Svaret på båda dessa frågor är givetvis nej. Personerna i fråga är socialister, det är vad som förenar dem, och det var vad som drev dem. Och då borde det också vara så man beskriver dem, eller? Epiteten ”ungdomar” används av massmedia för att dölja sanningen när förbrytarna är hemmahörande i en grupp man inte vill kritisera, i det här fallet, banditvänstern. Jag känner inte till så mycket om journalisten Anna Krok som skrivit den aktuella artikeln, men det skulle inte förvåna mig om hon tillhör 68-vänstern.

För att ta ett annat exempel, minns ni invandrarkravallerna i Ronna? Även där talades det om ”ungdomar” (eller som Jerzy Sarnecki uttryckte det: "Buspojkar"). I det fallet blir talet om ”ungdomar” än mer bissart än i Köpenhamnfallet, här var nämligen vissa av ”ungdomarna” i 40-årsåldern. Tydligen var det ändå den mest lämpliga beskrivningen som fanns att tillgå. För att kalla invandrare för invandrare är ju som bekant tabu, då skulle ju alla invandrare misstänkliggöras heter det visst. Då är det lämpligare att kalla dem "ungdomar", eller som i fallet med gruppvåldtäktenpå Hissingen: "Svenskar".

Men är det inte samma sak med ungdomar? Blir inte jag som ungdom misstänkliggjord av rådande nyhetsrapportering?