lördag, januari 20, 2007

"5-åringen överlämnade ett dödshot till sin pappa"

Detta var rubriken på en bloggpost jag läste tidigare idag. För att sammanfatta: En person ringer hem till en familj där båda föräldrarna är aktiva Vänsterpartister, där den 5-åriga dottern svarar. Han utger sig för att vara Sverigedemokrat och mordhotar pappan i familjen. Mamman skriver ett blogginlägg och snart är hela blogg-vänstern i eld och lågor över hur vidriga vi Sverigedemokrater är.


Nästan ingen tycks stanna upp och ifrågasätta om det verkligen var en Sverigedemokrat som ringde, och dom som vågar göra det blir utskällda. Ej heller släpper man igenom kommentarer från Sverigedemokrater som vill ta avstånd från hotet. Anledningen till detta är uppenbar: Man vill framstå som martyrer, och då får allt vad yttrandefrihet och sunt förnuft stå tillbaka.


Låt det inte råda några tvivel om min, eller partiets uppfattning: Hot är inte acceptabelt. Att dessutom lämna hotet till ett litet barn tycker jag är rent svinaktigt. Om personen i fråga mot förmodan skulle visa sig vara Sverigedemokrat, så kommer denne givetvis att uteslutas.
Men vad som inte heller är acceptabelt är det vidriga sätt som bloggägarna och övriga vänsterbloggare hanterar situationen. Att använda ett litet barn som slagträ för att göra sig själva till martyrer och för att svartmåla meningsmotståndare, bara för att man saknar sakliga argument är skamligt.


Egentligen borde man bli chockerad, men efter att ha kikat runt på bloggen är det tydligt att paret bakom den omöjligt kan vara riktigt funtade. Hela bloggen fullständigt stinker av hat och intolerans. Här har vi nämligen två vuxna människor, vars blogg till större delen består av svordomar, utropstecken, och textar vars poäng är att alla som inte tycker som dom antingen onda eller dumma i huvudet. Sådana människor är sorgliga, nästan lika sorgliga som de som ringer och hotar folk på grund av partitillhörighet.