fredag, december 08, 2006

Vem vill lyssna på Kurdo?

Så var det dags igen. Kurdo Baksi har ännu en gång givits generöst utrymme i pressen för att dela med sig av sina åsikter. Den här gången handlar det om Astrid Lindgrens populära sagofigur, Pippi. Ni vet flickan som har en hel kappsäck full med guldpengar, är stark nog att lyfta en häst och som har en negerkung till pappa. Det är just det här sista, benämningen ”negerkung” som fått Kurdo att börja oja sig. Benämningen ”neger” är kränkande för afrikanska invandrare, förklarar Kurdo, därför måste Astrid Lindgrens klassiska böcker skrivas om, oavsett vad infödda svenskar tycker om saken. Därmed följer artikeln samma mall som många av hans tidigare alster. Infallsvinklarna är olika, men allt som oftast handlar det om samma sak: Det är synd om invandrare och det alltid är de infödda svenskarnas fel, som antingen är intoleranta eller oförstående för invandrarnas utsatta situation.


Kurdos alster är ingen ovanlig syn i tidningarna. Minst ett par gånger i månaden upprepas hans klagosång med nya formuleringar i någon av kvällstidningarna eller de större dagstidningarna.
Varför?
Det finns säkert massor av människor som gärna vill få sina åsikter publicerade. Vad är det som gör Kurdos monotona artiklar så intressanta? Jag har tidigare skrivit till Expressen och bett om en förklaring till detta, utan att få något svar. Idag skrev jag till Aftonbladet, återstår att se om dom svarar.