söndag, december 10, 2006

Rapport från Kommunkonferensen

Under helgen närvarade jag vid partiets kommunkonferens i Karlskrona tillsammans med ett 100-tal partikamrater från framförallt landets södra delar. Uppslutningen från Halland var tyvärr inte så god. Av våra sju ordinarie ledamöter var jag den enda som var på plats, dock tillsammans med min ersättare Lena Attlevik. Trist, men flera hade också goda skäl för att inte närvara.

Efter tal Jimmie Åkesson och Richard Jomshof bjöds det på lunch i form av smörgåstårta. Samtidigt började det hända saker utanför lokalen. Vid huvudentrén hade ett 20-tal trashankar från Ung vänster samlats för motdemonstration. Vår lokal låg dock i andra änden av det stora huset, så gapet om ”Inga rasister på våra gator” hördes inte av några andra än de närvarande poliserna och en och annan torgbesökare. Efter lunchen talade SD-Gävles Roger Hedlund om hur man går tillväga för att bygga en framgångsrik kommunförening.
Därefter var det dags för vad som i min mening var helgens höjdpunkt, nämligen ett föredrag av docent Ingrid Björkman. Björkman som har stor erfarenhet av internationellt biståndsarbete berättade om situationen i Afrika och hur västvärlden omöjliggör en hållbar utveckling genom att dränera kontinenten på högutbildad arbetskraft. Detta är något som inte minst vänster-gänget utanför borde ha fått lyssna på. Dom talar ju hur vi i väst suger ut tredje världen. Det stämmer, men det är just genom den migrationspolitik som vänstern själva förespråkar som utsugningen sker. Vidare talade Björkman om hur dagens bistånd i form av pengar och utrustning ofta är ineffektiv och att det Afrika och andra fattiga länder snarare behöver är hjälp med utbildning. Hon drog upp projekt hon själv deltagit i som slagit väl ut. Hela Björkmans tal var mycket givande och jag hoppas att vi i SD kan lyfta fram hennes visioner våra program. Dagen avslutades sedan med att Richard Jomshof berättade om det lokala kommunarbetet i Karlskrona och vad andra kommuner kunde lära av det.

Senare på kvällen sammanstrålade alla Sverigevänner igen för gemensam middag. På en mycket trevlig restaurang serverades vi en delikat måltid bestående av potatisgratäng till vilket man kunde välja mellan kött, fisk eller fågel.

Efter middagen gick några av oss vidare till centralt belägen pub. Stämningen var länge god ända till en grupp vänsterelement dök upp. Huruvida det förekom någon aggression från dessa ska jag låta vara osagt, flera partikamrater ansåg i alla fall att det var bäst att lämna lokalen. Antagligen var det lika bra. Timmen var sen och det var dags att sova.

Konferensens andra dag var betydligt kortare än den första och bestod enbart i ett föredrag av Per Ramhorn om äldrepolitik följt av en gruppdiskussion om vad för frågor som var lämpliga att driva runt om i landet. Tanken var att vi skulle diskutera i mindre grupper och sedan redovisa för mötet vad vi kommit fram till. Medan jag var och hämtade en flaska vatten tyckte den lömske Jens Leandersson att det skulle vara en kul ide att rösta fram mig till den som skulle redovisa gruppens idéer för mötet. Sagt och gjort fick jag helt oförberedd ställa mig vid scenen med en mikrofon i handen för att för första gången någonsin hålla tal på ett SD-möte. Det gick ungefär som man kunde förvänta sig.

Därefter förklarades mötet avslutat och folk började bege sig hem till sitt. Jag och Lena hade vissa svårigheter att hitta tillbaka till bilen och fick irra runt i Karlskrona centrum ett tag. I dagsljus var staden faktiskt ganska fin och jag ångrade ett uttalande från gårdagen där jag hävdade att Karlskrona måste vara den fulaste stad jag sett på länge. Till slut hittade vi i alla fall rätt och efter tre timmars bilfärd var vi hemma i Varberg igen.