måndag, oktober 16, 2006

Behovet av polisbrutalitet

Så har det hänt igen. Sverigedemokraterna har fått ett partimöte attackerat av beväpnade rånluvefigurer från den yttersta vänsterkanten. Läs mer om det här och här. Polisens insatser var förståss lika mjäkiga som vi blivit vana vid. Dels fanns det bara två ynka poliser plats, vilket helt klart kan ifrågasättas då vänstergrupper varit helt öppna med sina avsikter att störa mötet. Än mer beklagligt är polisens försvar till varför dom inte försökte stoppa angreppet: Det enda polispatrullen på plats kunde göra i det läget var att kalla på förstärkning, medan aktivisterna gick till attack. Nej, ska polisen hålla fast vid sin strategi att stryka dessa brottslingar medhårs och försöka upprätta en dialog med dem (något som brottslingarna för övrigt varit fullständigt ointresserade av) är det självklart att två polismän inte kan göra något åt en pöbel på 40 personer. Strategin är fel och nog tusan finns det andra alternativ. Poliser är ju utrustade med tjänstepistoler, använd dem! Jag ser inget moraliskt dilemma. Polisens uppgift är att förhindra brott. Om brottslingarna inte upphör med sina olagliga handlingar ska polisen självklart stoppa dem med de medel som krävs.

Avslutningsvis ska det klargöras att detta inte främst ska tolkas som kritik mot enskilda polismän, utan mot polisledningen och de politiker som sätter agendan. Tror jag ska ta och skriva ett brev till Justitieministern.

PS. Attacken debatteras i Nyhetsmorgon i TV4-Halland/Östersund. Debatten stärker tesen att de som tar till våld helt enkelt är för dumma för att kunna diskutera. Killen som Björn Söder debatterar med är ju ingen fotfolksaktivist, utan en ledare. Således kan man gissa att han måste vara en av de klokare i gänget. Vad säger det om hans underordnade?