måndag, maj 29, 2006

Relevant signalement?

I dagens Expressen kunde vi läsa om ett riktigt otäckt rån. En kvinna med barnvagn attackerades av två förövare som tvingade till sig kvinnans pengar genom att hota det sovande barnet i vagnen med en machete-kniv. Efter att ha fått kvinnas pengar misshandlade dom henne och försvann sedan från platsen. Polisen har dock ett gott signalement:

Båda rånarna är i 18-årsåldern, cirka 180 centimeter långa. En bar en grå munkjacka, och grå eller svarta joggingbyxor. Den andra har bruna ögon, svart keps på huvudet och en sportjacka av okänd färg.

En ovanligt detaljrik beskrivning, vilket är välkommet. Ett detaljerat signalement underlättar för polisen att få tips, och låter också hederliga medborgare få veta hur hotbilden ser ut. Men i likhet med 99 % av alla signalement på gärningsmän i massmedia saknas en viktig, kanske till och med avgörande detalj: Etnicitet. Sveriges journalistkår verkar vara i det närmaste eniga om att aldrig lämna ut etniciteten när de beskriver en gärningsman. Jag har flera gånger skrivit till olika journalister och bett dem att förklara sig. Det vanligaste svaret var att det stred mot de pressetiska reglerna, vilka säger att man inte får göra det då andra personer ur den aktuella etniska gruppen skulle riskera att bli misstänkta. Dessutom, menade flera journalister, spelar etniciteten ingen roll, det är ingen relevant information.

Detta väcker frågor. Varför kan man inte skriva ut etnicitet när det av artikeln om machete-rånarna att döma uppenbarligen går utmärkt att skriva ut ålder, längd, klädstil och kön? Varför är dessa attribut godkända? Och borde inte oskyldiga människor som stämmer in på beskrivningen riskera bli misstänkta även utan att man nämner etnicitet?

Ledsen, men det här snacket köper jag inte.