måndag, mars 27, 2006

Ett splittrat parti?

Sverigedemokraterna är ett djupt splittrat parti. Det har våra "vänner" i den svenska journalistkåren länge hävdat, och i samband med helgens riksårsmöte i Norrköping slog dom på nytt på stora trumman. Om man ska tro på dessa murvlar står partiet vid ruinens brant och riskerar att när som helst falla ihop likt ett korthus. Detta är en bild jag inte alls känner igen mig i, och det tror jag inte heller att särskilt många andra som närvarade vid helgens möte gör. Givetvis ska det inte förnekas att det finns olika uppfattningar om saker och ting inom partiet. Visst hade det varit oerhört trevligt om vi hade varit överrens om allting, men i ett parti med nästan 2000 medlemmar är inte det realistiskt.

Inom partiet finns det två falanger. Dels de dominerande Förnyarna, även kända som "Skåne-falangen", dels de svagare Traditionalisterna, även kallade "Bunkern". Trots vissa meningsskiljaktigheter tycker jag ändå att båda dessa falanger drar åt samma håll. Det är framför allt angående hur partiet ska styras och organiseras som meningarna går isär, angående den faktiska politiken råder det ingen splittring att tala om. Över huvud taget är motsättningarna inom partiet klart överdrivna av massmedia. Titta hellre på Vänsterpartiet med dess omfattande avhopp, avhopp som nu resulterat i ett helt nytt vänsterparti. Där kan man tala om splittring, SD kommer inte ens i närheten av detta kaos. Tvärtom tycker jag att majoriteten på vissa punkter var mycket tillmötesgående gentemot minoriteten. Detta märktes allra tydligast när vi skulle besluta om namnen på riksdagsvalsedeln. Peter Martini och Johan Rinderheim, båda tillhörande Traditionalisterna fanns inte med på det ursprungliga förslaget men gavs tillslut ändå plats. Förnyarnas majoritet hade kunnat stoppa detta om de ville, men valde istället att godkänna Martini och Rinderheim. Ett klokt beslut enligt min uppfattning.

Vidare är det intressant vem murvlarna väljer att tala med för att få bekräftelse om sina fantasier om sönderfall och splittring. En viss Lars Sjöholm ges orimligt stort utrymme att attackera partistyrelsen. Innan helgens möte var Sjöholm mer eller mindre okänd utanför Skånes gränser, hans enda uppdrag inom partiet är som lokal företrädare i Skurup, en kommun som bara har lite drygt 14 000 invånare. Att han inte stöds av några fler än sina närmaste vänner i den egna kommunen står helt klart.


Oavsett vad massmedia vill inbilla väljarna är det ett enat parti som nu går till val, och med rådande förutsättningar råder det inga tvivel om att partiet kommer göra sitt bästa val någonsin i höst.
Tillsammans mot riksdagen!

Ps. Kom på en annan sak som bör påpekas. Sydsvenskan påstår att det bara skulle ha deltagit 10 kvinnor på mötet. Partiets sneda könsfördelning är visserligen ingen hemlighet men Sydsvenskan är här ändå ute på lite väl tunn is. Efter att ha tagit del av detta påstående tittade jag på en av de bilder jag tog på mötet. Där syns 11 kvinnor, utöver dessa kunde jag på stående hand räkna upp ytterligare tre som jag vet närvarade. Till det kommer många fler kvinnor, någon exakt summa har jag givetvis inte då jag inte kan memorera alla de 160 personer som närvarade i helgen. Jag skulle dock uppskatta andelen kvinnor till 20 %, vilket är en ganska rejäl skillnad mot de 5-6 % som skulle vara fallet om Sydsvenskans uppgifter stämt. Detta kanske kan tyckas oväsentligt, men det säger ändå en del om hur pålitliga våra journalister är när det gäller skriverier om Sverigedemokraterna.