lördag, februari 25, 2006

Upp till kamp mot det moraliska förfallet!

Jag var och spelade lite pingis med några vänner igår, för första gången sedan högstadiet kan nämnas. För det mesta har jag det trevligt tillsammans med mina vänner, men det är långt ifrån alltid jag kommer överrens med dem när det handlar om politik. En diskussion vi hade igår innan pingisen är vad som drivit mig till att skriva denna artikel. En artikel om den frånvaro av moral som är utbredd bland Sveriges unga.

Jag ser mig själv som en man av principer med hög moral. Även om det sannerligen vore trevligt så begär jag inte att alla människor ska ställa upp på samtliga mina värderingar. En del av dessa anser jag dock måste gälla alla, och det är denna del jag kommer att fokusera på nedan.

Symptomen
Det vanligaste förekommande symptomet på moraliskt förfall är brist på respekt för andra människors egendom, som främst tar sig uttryck genom fildelning. Här är inte jag helt perfekt, som jag nämnt i en tidigare post fildelar faktiskt även jag lite grann, en viss fildelning kan vara moraliskt försvarbart. Vad som däremot inte är försvarbart är beteende där man mer eller mindre helt slutar upp med att köpa spel och filmer och enbart laddar hem. Det finns folk som har hyllmeter efter hyllmeter av filmer som dom inte betalt för. Att detta bryter mot lagen bryr dom sig inte om, ej heller att det drabbar andra människor ekonomiskt. Omoraliskt och egoistiskt.

Ett annat symptom är attityden att folk ska få göra som dom vill. Hur många gånger har man inte hört ”Det är hans liv, låt han leva det som han vill” eller något liknande? Det kan inte jag ställa upp på. Du har ingen rätt att få bete dig hur du vill, ditt handlande får konsekvenser och du är skyldig att ta hänsyn till hur dina beslut påverkar dina medmänniskor. Denna princip är framför allt aktuell i drogdebatter. Många svenska ungdomar ser det som helt acceptabelt att bruka narkotika just med argumentet att det är varje enskild individs eget val. Detta håller givetvis inte. Dels riskerar den enskilde brukaren fastna i ett missbruk och blir samhället till last genom behov av vård eller påföljder av de brott han eller hon begått för att finansiera sitt missbruk. En annan aspekt som man inte får glömma är att även om en person klarar av att hålla sitt narkotikabruk på en låg nivå och inte faller in i beroende förser han fortfarande narkotikaindustrin med pengar och gör den lukrativ. Därigenom blir han medskyldig till den kriminella pundarens misär och han stödjer även den tunga organiserade brottsligheten i de länder där narkotikan tillverkas. Omoraliskt och dessutom osolidariskt mot andra människor.

Givetvis finns det mer att klaga på. T.ex. det felaktiga i att som många i Varberg gör, handla i en affär som vi alla vet agerar hälare och säljer vidare stöldgods. (Eller rättare sagt har tidigare gjort det. Eftersom jag själv inte efterfrågar dessa varor vet jag inte om det fortfarande pågår.) Men jag ska inte bli långrandig så det får därför räcka med exempel nu.

Vad kan vi göra?
Hur kan vi som motsätter oss detta bekämpa det moraliska förfallet? Hur ska vi gå till väga för att dräpa denna dekadentens drake? Förfallet kom inte av sig självt, det är ett resultat av en omoralisk politik där upprättandet av en mångkulturell stat skapat ett samhälle där människor inte känner samhörighet med varandra och enbart ser till sina egna behov och lämnar sina medmänniskor åt sitt öde. Ska en moralisk upprustning bli möjlig måste något först hända i maktens korridorer. Och då talar jag inte om en borgerlig valseger, som bäst kanske dom återinför betyg på ordning och uppförande i skolan, det är bra, men knappast tillräckligt. Vad jag talar om behovet av ett nationalistiskt, moraliskt parti i riksdagen. Jag kan utan tvekan säga att Sverigedemokraterna är det rätta partiet för detta.

Fram till dess att detta blir verklighet måste budskapet spridas på gräsrotsnivå. Vi unga svenskar som oroas över det moraliska förfallet måste göra oss hörda. Argumentera med dina vänner om saken, försök få dem att första vikten av moral. Jag drar mitt strå till stacken genom att författa den här artikeln som du just nu läser. Om du så önskar står det givetvis dig fritt att spridda denna artikel vidare.