onsdag, december 07, 2005

Mångkultur handlar om underkastelse

Lyssnade lite på radio på jobbet idag. Det var ett inslag som handlade om något vi fått höra om ack så många gånger förr: Hur fruktansvärt synd det är om invandrare. Dagens ämne handlade om äldreomsorg, närmare bestämt de kylda matpaket som våra äldre om de så önskar kan få levererade till dörren en gång i veckan. Problemet var att utbudet riskerade att inte falla pensionerade invandrare i smaken. Menyn består nämligen mestadels av vanlig svensk husmanskost och det kan givetvis inte accepteras i toleransens och mångfaldens förlovade land. Jag fick ingen riktig klarhet i vem klagan kom ifrån, troligtvis ett riksdagsparti eller en intresseorganisation. Oavsett vilket följer detta en trend, nämligen krav på svensk underkastelse. Infödda svenskar förnekas sina traditioner, det svenska samhället formas om, invandrares intressen är överordnade svenskars intressen.

Exemplen på detta fenomen är många. Ett exempel var när man i någon kommun diskuterade om man skulle förbjuda adventsljusstakar i gemensamma arbetsutrymmen, ickekristna invandrare kunde ju känna sig kränka menade man. Ett annat exempel var när en kommun bestämde sig för att varje vecka ha en ”kvinnokväll” i den kommunala simhallen. Detta efter krav från lokala invandrarföreningar som ansåg att baddräkter visade så mycket av kvinnas kropp att närvaro av män inte kunde accepteras. I mångkulturens namn förnekas alltså svenskar att ha traditionella julprydnader på sina arbetsplatser och på grund av vissa invandrade mäns förlegade kvinnosyn nekas svenska män inträdde i simhallen. Var makthavarna lägger ner mest energi råder det dock ingen tvekan om. Det är ungdomarna man riktar in sig på, det är i skolan som fenomenet är som tydligast. Det rör sig framför allt en vägran att hissa flaggan eller sjunga nationalsången med ursäkten att invandrare kan känna sig kränkta, eller att man flyttar skolavslutningen från kyrkan till skolans gymnastiksal för att inte muslimer ska känna sig orättvisst behandlade.

Syftet med allt detta är att befästa mångkulturen i Sverige, att göra klart för svenskarna att de inte har någon ensamrätt till Sverige. Och då är det naturligt att man fokuserar på framtidens väljare som dessutom som en bonus givetvis är den grupp som det är lättast att manipulera. ”Man kan inte lära en gammal hund att sitta” sägs det, och det stämmer bra in här. I och med att den politiskt skolade och därmed underkuvade skolungdomen växer upp och blir en allt större del av befolkningen kan vi också förvänta oss att en utökning av fenomenet. Luciatåg på våra äldreboenden lär bli ett minne blott, lika så fläskkött i skolbespisningen, röda dagar i almanackan på kristna högtider, vilka troligtvis kommer att ersättas med extra semesterdagar eller neutrala helgdagar, o.s.v. o.s.v.

Är detta ok? ”– Ja” säger liberaler och socialister. ”– Nej” säger vi nationalister. Sverige tillhör inte alla, Sverige tillhör svenskarna. Det beror inte på att svenskar på något sätt skulle vara bättre än andra folk. Det beror på att vi i likhet med alla andra folk har rätt till vårt fosterland, rätt till våra traditioner, rätt till kulturell överlevnad. Denna rätt är stommen i den nationalistiska ideologi jag förespråkar.

Var ungsvensk! Var ungsvensk! Det stormar på land,
Nu makten över jorden bringats främmande hand.
Vi vägrar att förslavas

Detta välde skall begravas
Liksom fäder vi går till försvar, fallera.