onsdag, oktober 05, 2005

Meningslösa partier

I dagarna blev det slutligen bestämt, Junilistan kandiderar i nästa års riksdagsval. Genast dyker frågorna upp i mitt huvud: Varför? Vad är syftet med denna kandidatur? Behöver Sverige ett parti som Junilistan? Sin politik sammanfattar man i det så kallade ”Oktobermanifestet”, något partiprogram har man inte, ej heller principprogram eller handlingsprogram. Jag skummar igenom manifestet utan att hitta något nyskapande. Mest samma gamla floskler man hittar hos den borgerliga alliansens partier.
Partiets huvudfråga kan man väl utan att ljuga säga är EU-politiken. Partiledare Nils Lundgren vill att vi ska fortsätta vara medlemmar i EU, men att inte allt för mycket makt ska flyttas från Stockholm till Bryssel.
Jaha? Gå med i Centerpartiet eller Kristdemokraterna då. Centern sade nej till EMU och förespråkar federalism, vilket enligt dem själva innebär att ”Beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt.” Kristdemokraternas nuvarande politik kanske inte faller Herr Lundgren lika bra i smaken, KD har dock en EMU-kritisk fallang där han borde finna sig väl tillrätta.
Men inte då. Nisse ville ha ett eget parti, det är väl bra mycket roligare kan jag tro. Det allra bästa hade så klart varit att han bara slutade upp med att leka politiker och skaffade sig en vettigare hobby. Flugfiske kanske? Så slipper vi andra läsa spaltmeter efter spaltmeter om detta fullständigt meningslösa parti.

När vi talar om meningslösa partier kan jag lika gärna dra upp Feministiskt initiativ också. Av sju partier i Sveriges riksdag kallar sig redan sex för feministiska. Då FI:s politik även i övrigt är i det närmaste identisk med Vänsterpartiets känns FI lika meningslösa som JL, kanske till och med ännu mera.

Riksdagen bör representera folkets åsikter, att ett flertal partier återfinns där är såldes både positivt och naturligt. Men som sagt: Se upp för meningslösa missnöjespartier.
Av de partier som redan sitter i riksdagen tycker jag faktiskt att sex av sju fyller en funktion, dom behövs för att riksdagen ska vara representativ för folket. Undantaget är Moderaterna. Riksdagens näst största parti är faktiskt också det onödigaste. Liberaler kan gå över till Folkpartiet. Konservativa borde kunna känna sig hemma hos antingen Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna.

Då vad vi klara med genomgången av partier som Sverige inte behöver. Då kan vi fortsätta med vad som faktiskt skulle behövas. Jag är personligen mycket kritisk till Sveriges ”generösa” invandringspolitik. SOM-institutets årliga undersökningar angående svenskars attityder mot invandrare visar att jag är långt ifrån ensam. 52 % vill att invandringen ska minskas, 42 % tycker att det finns för många invandrare i Sverige redan idag. Hur många riksdagsledamöter för vår talan i dessa frågor? Just det, inte en enda. Fram tills valet 2002 hade vi moderaten Sten Andersson, men med honom petad är stödet för fortsatt massinvandring nu totalt. Behovet av Sverigedemokraterna är tydligt.


Nils Lundgren - En farbror som svensk politik klarar sig bra utan.